Det här med förskolan är ingen lätt sak som man bara gör och så fungerar allt smärtfritt, jag känner mig så fruktansvärd och usel mamma som lämnar mitt skrikande barn hos någon han bara träffat ett fåtal timmar. Vi har funnits i hans liv sedan dagen han föddes och jag kan ganska lätt räkna hur många timmar och dagar jag har varit i från den här underbara krabbaten och så går man och tror att det ska vara superduper lätt att bara släppa ifrån sig honom till någon som bara känt honom i mindre än 40 timmar. Herregud, det där lätt ju fruktansvärt men det är ju sant, jag vet i alla fall vem som får ta inskolningen nästa gång...inte blir det jag i alla fall, mammahjärtat pallar inte det. Problemet är inte att han inte trivs för det gör han, jag har sett honom ett flertal gånger skratta och ha skoj ute på gården när jag gått förbi men det är lämningen som han inte gillar. Han äter hyfsat och sover som en prins, och är så glad när jag kommer och hämtar honom men ingen av oss gillar lämning. Idag satt han still och la pussel när jag kom, det händer liksom aldrig hemma :) Älskade lilla unge, det mest värdefulla och dyrbaraste som finns...det är nog inte så konstigt att mammahjärtat reagerar som det gör. Jag tror i alla fall att det kommer att bli bättre, han kommer nog snart att förstå att han faktiskt bara blir lämnad för en liten stund och att vi alltid kommer och hämtar honom. Nu tar vi helg från förskolan och myser hela helgen tillsammans!
Eftermiddagen avslutades i alla fall i glädjens tecken med underbart sällskap och bus med våra underbara barn!
Sötaste paret! Vill alltid sitta brevid varandra :)
Coola killen!
Delar på allt!
Så söta!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar