Vi säger Hej Då ❤️

Vad livet kan svänga om och bara vändas upp och ned över ena dagen till den andra. Det var vad som hände oss för snart 3 veckor sedan :( Då vi fick väldigt tråkiga besked från sjukhuset att Abbes mamma insjuknat ganska hastigt. Vilken enorm sorg som svepte över oss, en kritiskt dygn och mindre än 12 timmar efter samtalet från sjukhuset så finns farmor Karin inte med oss längre. Hennes kropp orkade inte längre kämpa, och somnade stilla in. Det har varit upp och ned för oss senaste veckorna med tårtar, tankar, allt som ska tas om hand om när någon gått bort. Samtidigt som livet fortsätter och vardagen rullar på och alla andra måste så som skola, jobb, barn, och allt annat måste göras. Och Abbe har ju inga syskon så han måste ta jobbiga beslut själv och rådda i allt. Men han är en kämpe min älskade man, han är så stark och har ett sånt driv. Det där drivet som för oss andra är obefintligt i sånna här situationer ❤️ Jag menar såklart inte att han måste rådda i allt själv, vi finns såklart här men ibland så är det ju skönt att kanske kunna bolla och delar tankar med ett syskon som känner ens mamma lika bra som han gör. Livet är bra orättvist och personer man tror alltid kommer finnas där livet ut bara försvinner en dag....det är så ofattbart och det blir ett sånt enormt tomrum. Jag vill i alla fall tack våra fantastiska vänner och familj för ett sånt enormt stöd, med alla utsträckta händer, kloka ord, omtankar, underbara blommor. Jag visst ju att vi har fantastiskt fina vänner men alltså jag är i chock så många som erbjudit sig att åka flera mil för att underlätta, eller vara barnvakt under begaravning osv. Bara att veta att ni finns runt omkring oss underlättar. Nu har vi valt att ta med barnen på begravningen, och det tycker nog många är lite konstigt. Men håller där med prästen, att det är klart att barnen ska vara delaktig och även att sakta introduceras för livets gång. Tack alla fina underbara människor som finns i våra liv, ni är helt fantastiska. Vila i frid Karin ❤️